Cykel i stormvindar

Så precis när rumpan var sådär tung och jag riktigt kände mig lat och mysig över att det var fredag, då kommer Eric med hundögonen påkopplade och frågade om jag kunde cykla med honom. Ute var det visserligen 16 grader men tack vare vinden så var real feel på tre grader. Gullig som man är så hoppade jag på cykeln och ut i mörkret drog vi. 35 minuter senare och in i duschen så var det dags att mysa på riktigt. Man ångrar ju aldrig motion men också så är det ju alltid mysigt att få umgås så här med sina vuxna barn.

Genom tunneln
Emmie var helt överlycklig att få följa med. Hon skrek av lycka de första minuterna.

Lämna ett svar