Tilda var ute igår på stan och det är verkligen omöjligt för mig att sova då. Oron för att något ska hända kryper in i kroppen direkt och det spelar ingen roll hur glad jag är för hennes skull att hon är ute, det går bara inte att sova ordentligt. Det verkade dessutom som Emmie hade samma känsla så hon kunde inte heller få ro. Vid tolv kom Tilda hem och vi skulle sova tills Sven börjar grymta före fem. Upp med huvudvärk och en trött kropp för att beta av ett pass i marathonträningen. Jobbigt när vi var ute men skönt när man kom tillbaka och kunde duscha för att sen krypa ner i sängen igen.
Kommer ihåg när Micke var liten och var hämma hos Johan och lekte, en sen kväll med mycket snö. MB var rädd att han skulle bli påkörd av blogbilen, när han gick hem men det är ingen risk för Tilda.
Plogbilarna är rätt ovanliga här:) förstår MB oro och jag tror inte det spelar någon roll vilken ålder det är på dem. Även om jag vet att hon klarar sig själv så väntar jag ändå. Igår var hon också borta och då spanar man på mobilen tills man fått textet att hon är i sitt rum. Ikväll ska hon också bort så då vet jag vad som väntar.